Devold - ett kvalitetsmärke
Devold hade med sig toppmodern mekanisk stickutrustning och hoppet att sälja sina produkter – stickade underkläder av ull, vantar till fiskarna och den traditionella norska ”rødlua” (röd mössa) – ett festplagg som även användes på söndagar. Men det var lättare sagt än gjort att vinna mark bland de lokala köpmännen. Därför reste Devold till Bergen där han sålde sina varor via den väletablerade grossisten Sundt, som i sin tur sålde tillbaka ullprodukterna till de lokala köpmännen i Ålesund.
Därefter tog det inte lång tid innan Devold var känt som ett kvalitetsmärke. Efter 15 år var Ole Andreas Devolds försäljning i full gång och efter ytterligare ett par decennier ägde den tyskutbildade västlänningen en av de största textilfabrikerna i Norge.
EN RÖD TRÅD
Ole Andreas Devold förstod tidigt att en kombination av kvalitet och nytänkande var viktigt för varje framgångsrikt företag. Därför har just innovation varit den röda tråden i ullföretaget Devolds framgångshistoria. 1882 byggde stickpionjären Norges första kraftstation för elektrisk ström bredvid Devold-fabriken. Något av det viktigaste för ullproduktionen var tillgång till vatten. Inte bara för elektricitet utan även för tvätt och färgning av ullen. Devold gjorde en egen damm med ett vattenhjul och etablerade därmed förmodligen det första mekaniskt drivna stickföretaget i Norge. Efter att vattenhjulet var på plats tog det bara ett år innan man nådde nästa historiska milstolpe. Bara fyra år efter att Thomas Edison uppfann den moderna glödlampan installerade Devold elektrisk belysning i väveriet. De 125 glödlamporna var den första elektriska belysningen på Sunnmøre och kunde ses från de kringliggande fjällen.
Men Devold gav sig inte med detta. Han blev även en av de allra första i Norge som började använda telefonen. Det gjorde man när företaget flyttade produktionen från Ålesund till Langevåt och Ole Andreas inte kunde hitta en telefonstation i området. 1892 drogs därmed en 3–4 mil lång telefonledning runt hela Borgunfjorden, från fabriken i Langevåg till kontoret i Ålesund. Därmed slapp de anställda många båtturer över fjorden och effektiviteten i fabriken ökade avsevärt.
SAMHÄLLET
Den lyckade etableringen av Devold-fabriken i Langevåg bidrog till att folk som troligtvis skulle ha emigrerat till Amerika under den sista halvan av 1800-talet valde att stanna. Ole Andreas Devold skapade inte bara arbetsplatser, han var även haugian och tog ett stort socialt ansvar. Devold etablerade både sjukhus, kyrka, daghem, dagligvaruhandel och byggde 20 ordentliga hus till de anställda. Från ett invånartal som kunde räknas på en hand växte det nu fram ett litet samhälle vid slutet av Sulafjellet i Langevåg. Bönderna på andra ställen på Sunnmøre engagerades också. Det var med stor glädje de levererade sin ull till Devolds butik på Kongens gate i Ålesund. Det var mer lönsamt än att behandla ullen själv och bönderna bytte hellre in ullen mot färdiga kläder än klingande mynt.
KLASSISKA KVALITETSPRODUKTER
Under 1900-talet var det livligt i Langevåg. Fabriken byggdes ut och Devold gjorde stora investeringar. Båtar kom och gick med lasten full av ull. Redan under tidigt 1900-tal var exporten en viktig inkomstkälla för Devold. En ångbåt inköpt i Hardanger med namnet Torolf gick längs hela kusten ”från svenskgränsen till ryskgränsen” för att täcka efterfrågan på Devold-kläder. Den ursprungliga Blaatrøia (blåtröjan) var extremt populär i utlandet och skickades bland annat till Färöarna, Island och Sydafrika. Rødlua (röd mössa), ett festplagg som även användes på söndagar, var också en viktig produkt liksom den grova arbetströjan Islenderen (Islänningen).